Nyår..

(Lite bilder från Iris rum! Den superfina lilla Hello Kitty, har världens kreativaste tjej Anna virkat.)

Har ni några nyårslöften?

Jag har inga direkt löften, men några idéer för det nya året.

1. Riva alla häften jag fått från olika läkare med texten: Lär dig leva med kronisk smärta. För det här året, tänker jag vägra ha ont. Jajjämensan. Nu får det minsann vara nog med dom här dumheterna. Hur jag ska gå till väga för att lyckas med detta, har jag inte riktigt listat ut än. Men det kan mycket väl hända att det är mig det handlar om, när rubriken i aftonbladet lyder: Tjej fast i tullen, med fasligt mycket olagliga preparat från Mexico.
2. Leta reda på den dumma stafettläkaren som skrev ut min dumma medicin, tvinga han att bli min personliga tränare, och få mig att gå ner alla dumma "medicin kilon" (Som kanske inte bara är medicin kilon. Men iallafall!)
   
3. Lyckas gå ner dom där kilona, och kanske, kanske om vi nu skulle ha den turen, gå upp 20 kilo igen i form av en liten bebis. Jag (vi!) börjar bli riktigt bebissugen/na.
   
4. Den här punkten skulle ju egentligen ligga på Nr: 3. Men men. Gå i terapi för min graviditetsskräck.
   
5. Och till sist, Om vi nu skulle ha den turen, att bli gravida igen, skicka ett kort på min gravid kropp (innan den blivit "gravidig" och fortfarande är i, ätit för många kakor stadiet) till min läkare/personliga tränare som hjälpt mig gått ner en massa kilon, med orden: Tack för hjälpen!
   

Japp. Det var väl ungefär det jag hade tänkt mig.

Sen tänkte jag försöka stressa mindre, och göra mer av allt det jag tycker om. Umgås med min fina familj, gå på massa loppisar, och kanske ta upp lite träning igen.

Det ska iallafall bli ett bra år. Ett himlans bra år.

Gott nytt år på er!

(Ps. Börjar man bli gammal när man sitter inne i mjukisbyxor, med en trefemma och är stenorolig över sina småbröder på nyår? Ds.)

Lurendrejeri..

(Bild från mio.se)

Denna soffa, som ni ser på bilden, har jag och min sambo provsuttit ett antal gånger. Dividerat fram och tillbaka om vi kanske ska ta och bli med just denna. En oxford delux soffa. Med ankduns stoppade dynor, som gör att man aldrig vill resa sig igen, när man väl slagit sig ner.

Fast en rak modell då. Med krom ben, inte mässing.

Helt perfekt. Kanske en aning, bullig och gullig, men med vårt strama plåtskåp (som jag inte alls ville sälja för några timmar sen) skulle det bli en perfekt balans. hårt mot mjukt. Gulligt mot stramt. Perfekt!

Så när just denna modell, i helt rätt färg kom ut till kampanjpris (Och efter att vår soffa fått ett antal fettfläckar, och blivit drabbad av en treåring med borrmaskin) så bestämde vi oss för att nu var det dags. Dags att hämta hem vår fina soffa. Till halva priset dessutom.

Och ni kanske förstår att jag under nattens alla timmar planerat allting in i minsta detalj? Allt i från kuddar, till hur stolarna måste målas om för att matcha soffan, till hur väggarna skulle få en ännu viiiitare nyans. En hel natts planerande.

Till ingen nytta.

För på Mio förstår ni (vilket för tillfället inte är min favorit affär) berättade dom, efter väldigt mycket nedskrivande, mått-tagande, färgvisande att soffan tagits ur kampanj alldeles innan vi gick in genom dörrarna. TROTS att kampanjen skulle vara till den 1/1.

Så vår soffa kostade då 10.000 mer än vad den gjorde för en kvart sen.

Lurendrejeri är vad det är!

Och till er på Mio, ni är skyldig mig skadestånd, för sveda, värk och förlorad kreativ tankeverksamhet. Tvi på er!

Jul

Tomten kom med bla fina nya sängkläder, som hann ligga i sängen en halv natt innan magsjukan slog till. Men fina var dom!

23/12.
Jag arg som ett bi på gubbarna på Simons jobb, som bestämt att Simon måste jobba över dagarna innan jul, fast han ska jobba hela julhelgen. Jo man tackar ja.
Men vad är det dom säger? En bra kvinna reder sig själv? Tog med mig miss trots för att storhandla, och lyckades komma ut ur affären med allt som behövs för en lyckad julhelg. Övervägde ett tag att tom göra julskinkan själv, och chocka Simon, när han kom hem. Men näe, någon måtta får det ju ändå vara!

En trött, utarbetad Simon dök upp fram mot kvällen, gjorde en god julskinka och slog sig ner i soffan, för att (något påtvingat) spela Bingolotto. Jag lämnar honom i några sekunder, och vips så missade vi en hel spelplan. Lotta Engberg är visst på tok för snabb för att Simon ska hänga med.

24/12. Julafton.
Vaknar bredvid Iris som dagen till ära fått sova mellan oss.
Snubblande springer hon i sitt rum för att kolla sin julstrumpa, kommer tillbaka med tre paket och säger: MEN.. mamma. Den där tomten är bra tokig. Han hade lagt paketen på golvet, han bara stökar ner!

Mitt mammahjärta svämmar över av stolthet en aning, och får för första gången det bevisat att hon faktiskt fått något av mig ;)

Hem till min Svensson, Svensson familj för firande. Mina två bortskämda bröder sitter och knappar på sina nya Iphones, min moster har dragit ut två tänder och kan knappt äta, min mormor ramlar på vägen till huset, slår i knät och skriker högre än något öra tål så fort hon rör sig. Min mamma går runt och är sådär lagomt rund, go och förvirrad.

Dagen är mysig, och avslutas med traditionell karaoke, som jag väldigt självsäkert sa att jag skulle vinna, men det visade sig att min Lillebror hade tjuvtränat under året. Den enda låten jag kammade hem var Tupac - Changes. Och möjligtvis en med Akon, fast min lillebror påstår annat.

25/12
Firande hos Simons familj. Med farbröder, fastrar, flick/pojkvänner och kusiner. Mycket trevligt. Äter god mat och folket vid bordet börjar diskutera religion, svenska kyrkan, hurvida man ska vara med i den eller inte!? Om barn ska få äta griskorv eller inte på dagis (På vissa ställen i min stad, får dom nämligen inte det. Vilket jag tycker är trams!)

Lite sånt där. Vanliga matsamtalsämnen.

Tomten kommer, och barnen blir överlyckliga för alla fina klappar. Simons syster får mig att skriva i en nostalgi vän bok. Ni vet en sån där man hade när man var liten? Där ens vänner får skriva ner allt om sig själva? Väldigt kul att läsa vad min sambo och hans bröder skrev för 10 år sen. Min sambo, hade bland annat skrivit att om tio år skulle han ha en het tjej. Så vissa saker verkar ju ha blivit verklighet! ;)

Min svärfar byter ett däck på min bil, och tack vare honom kör jag nu helt lagligt!

Dags för julklappsspel. Kvällens höjdpunkt. Det blir nästan slagsmål om dessa små hundra kronors paket. Simon vann (eller valde, när han fick två likadana fyror) en hundbok, framför finfina matdosor från rice, rödvin, en fin medicinlåda mm. Och ni kan tro att jag tänker se till att han lusläser den där boken.

Japp. Det var väl det. En helt vanlig julhelg, med finaste familjerna.

Och nu?

Magsjuka för hela slanten!

Hoppas ni haft en fin jul!

i sista sekund!

Är ute i sista sekund som vanligt, med julklappsköp. (Så därför kan man ju verkligen undra varför jag sitter här, och bloggar istället för att vara ute och handla?)

Men jaja, En del har klickats hem från diverse nätaffärer, och nu sitter jag som på nålar och håller mina tummar stenhårt att de ska hinna hem innan Fredag. Snälla, snälla postgubbar, kom med mina paket.

Till Iris är det ju ganska lätt att handla, hon blir glad över det mesta. Speciellt om det är rosa. Som denna fina plåtburk ovanför, som jag köpt och fyllt med fina pärlor. Att pärla är favoritsysslan just nu.

Sen har några spel, ett pussel, en bok, ett fint smyckes skrin, ett bäddset i linne, lego och en fin tavla på prinsessan på ärten fått hamna i julklappssäcken också. Och en liten babykanin.

(så nu vet ni, mormödrar, farmödrar, farbröder mm!)

Nu kanske ni tycker att man inte ger en 3-åring tavlor och bäddset i julklapp. Men johora, vi har förklarat att tomten ibland kommer med "bra att ha saker" också (vilket en tavla visst klassas som) Inte bara leksaker. Varpå hon svarade: Men Mamma. Till mig kommer han bara med leksaker vet du väl! :)

Så nu är det resten av familjen, och ett antal 100 kronors-spelpaket kvar.
Hujedamej.

Att vara en människa, som dras med kraftiga katastroftankar, är detta en marddröm. Att vara på samma ställe som resten av Borlänges befolkning. Fy.

Men snart, snart är det över!

Hysteri.

(Ovanför vårt lilla sidobord i vardagsrummet har en drös kort på mig och min kära familj fått komma upp. Lite snett och vint, precis som vi!)

Idag är det en sådan där sentimental dag.

En sån där dag då man tänker på allt och alla som inte har det lika bra som vi. Livet är så fruktansvärt orättvist ibland!

Jag är så otroligt tacksam för alla fina människor i mitt liv, och jag saknar alla som jag av olika anledningar inte har i mitt liv längre.

Och när julhysterin slår till (vilket den gjort för längesen) tänker jag slå bort den, och istället vara så otroligt glad över att vi faktiskt har allt vi behöver. Och mer därtill.

För jag vägrar låta min lilla tjej tro att julen handlar om julklappar, stress och pengar. Det får aldrig någonsin hända!

Aldrig!

Nej, nu ska jag göra mig i ordning för ett eftermiddagspass, och för er som vill göra en god gärning i jul. Klicka hem era julklappar här.

Trevlig Fredag!

Ps. Vad kul att ni kommenterar. Jag blir SÅ glad! Kopparna är köpta på en lokal loppis för en 5:a styck! ds.

Att göra något brottsligt

Loppisfyndad vas (Ska du börja brygga vin? Frågade min sambo när jag kom hem med denna. Så jag antar att det är någon vinbryggar grej?) Den har iallafall fått några gröna (!) roskvistar från trädgården.

Kära svärfar!

Sitter du ner?

Jag hade helst hållit detta hemligt för dig så länge som det bara var möjligt.
Men eftersom du var här i helgen och firade ditt älskade barnbarn, så var ju det en omöjlighet. Och nu såhär i efterhand, undrar jag varför jag inte lugnade mig med målning tills efter firandet. Men det är lätt att vara efterklok.

Jag är förvånad över den tid det faktiskt tog, innan du såg vad jag gjort. Och jag är förvånad över att du inte skakade på huvudet, och muttrade obegripliga ord mer än vad du gjorde. Kanske var du för upptagen med att äta tårta.

Men jag skulle kunna tro att du grubblat över detta ganska mycket efter ditt besök här. Hur kan hon göra så? Den där linda? Här är jag snäll, och ger bort mina kära brädor, som blivit så charmigt väderbitna. Ger bort dom för att du tjatar så väldigt, och kan verkligen inte leva utan ett sådant bord som vi sedan byggde åt dig.

Ja, hur kan jag?

Du ska veta att jag skäms! Jag tycker själv att det är nästintill ett brott att måla över något så fint. Ett bord med en hundraårig historia att berätta. Som vart med om mer stormar än jag. Det är ju fruktansvärt. Jag menar det. Det är inte okej!

Men till mitt försvar så var bordet inte så charmigt efter ett antal tuschstreck, och en och annan kaffekopp utspilld. Hur gamla och fina brädorna än var, så hade dom förlorat charmen en aning.

Och vi är ju rätt så lika du och jag. Kära svärfar. Vi använder ju det vi har. Återvinning du vet. Och med lite målarfärg fick ju detta bord tillbaka en del av sin charm. Inte all sin charm, men en del. Det blev brukbart igen.

Och du och jag vet ju, att det här är inget vanligt bord. För under 4 lager färg, gömmer sig ju en massa oväder. Med åska, regn och blåst. Historian finns kvar, även om det genomgått en liten förvandling.

Men ändå. Förlåt. Från botten av mitt hjärta!

(Till er andra som läser, och inte riktigt förstår vad jag dillar om, så byggde min sambo och svärfar ett jättefint bord åt mig, med riktiga drivveds brädor. Som jag tjatat om ett bra tag, och sagt att jag varken kan andas eller leva utan. Det är detta bord jag målat över!)

Att ha en tjatig sambo

(Här hemma har hela helgen gått i rosa. Min lilla tjej har nämligen fyllt tre hela år, och det har firats med pompa och ståt. De fina lilla pastelliga kopparna fyndade jag dagen innan kalaset. Och tårtan ska föreställa Hello Kitty. Haha. Baka är inte min starka sida!)

Ni förstår, att jag har aldrig vart en kattmänniska. Aldrig någonsin. Dom hårar, och jag gillar inte hår. Och så har dom lortiga tassar, och jag en vit soffa. Och så klöser dom på allt annat än där dom ska.

Men..

Min kära sambo däremot älskar katter. Och när han blivit trygg nog i vårt förhållande för att börja ställa krav, sa han vänligt men bestämt att en katt ska vi ha!

Aldrig! svarade jag.

Men sen kom det en period då min sambo var väldigt ledsen, och jag kom verkligen inte på någonting som kunde muntra upp honom. Tills jag på blocket såg en röd liten rufsig kattunge, som faktiskt var väldigt söt.

I ett sista försök att göra min sambo glad, sa jag åt honom att hoppa in i bilen. Och så blev vi alltså med katt. En röd katt. Som fick namnet Sören. En normal katt. Håller sig mest ute, och är inte till så mycket besvär.

Men när lilla Sören bott hos oss i ungefär två veckor, började min sambo tjata efter en till katt. Den här gången skulle han ha en Maine Coon. För dom var ju SÅ roliga, och bra, och coola, och stora.

Och dessutom behövde ju Sören en kompis.

Snäll som jag är satt jag mig i bilen, och for ner till Norrköping för att hämta hem en grå liten trassel-hög, som fick namnet Sigge. En icke normal katt. Är aldrig ute, välter allt han kommer åt, lyckas hoppa upp på väggarna och har ner tavlor, öppnar skafferiet och stjäl mat, stjäl Iris mat, häller ut hela sin vattenskål på golvet och badar, gräver ur blomkrukorna. Och..

Klantig är han också. Han landar aldrig på benen, utan ramlar och slår sig mest hela tiden. Vilket resulterat i ett antal dyra sjukhusbesök. Han får även gå till frissan, för mer pengar än jag lägger på mitt hår.

Och nu.. sitter jag här och funderar på varför jag inte såg de här tecknen tidigare. Den här maniska tjat genen min sambo besitter. För nu förstår ni, nu ska vi skaffa en Bulldog. En old English bulldog.

För dom är ju bara SÅÅÅÅ bra! Suck!

Jag ser det snöar.

Åh vad kul att det äntligen kom snö. Det var väl verkligen på tiden!

På vintern ska det vara snö, så det blir vitt och fint, och så att det knarrar under skorna när man är ute och går. Och så att man kan åka pulka i en väldans fart, eller plastpåsar om man hellre vill det.

(Obs! Att sätta plastpåsar utanpå strumporna, och åka ner för en stor backe, som mestadels är täckt med is. Är inget du bör ge dig på, om du inte har 112 bland snabbnumren på telefonen)

Himla mysigt är det iallafall. Med snö. Hoppas det får ligga kvar.

Annars sysslar jag med något brottsligt här hemma. Ni ska få se imorgon. Om jag inte åkt fast då, dvs!

(Utanför mitt fönster, nu på eftermiddagen)

Behövs ingen rubrik

Kära, kära nån då, vilken underbar lägenhet!
Så snygga golv, att man knappt behöver möbler. Jag hade lätt legat och sovit näck på de där golven, kikat ner i springorna, och somna till lukten av såpat trä. Herrejisses.

Och rum i fil, och högt i tak, och stora fönster. Och 3 (!!!!!) kakelugnar. Det är sånt här jag inte ska/får se, för imorgon kommer det se ut som ett krigsfält här. Jag får lust att göra om överallt. Och då talar jag inte om några små förändringar, utan sådana som att riva taket, så jag också får sådär högt i tak. Och byta fönstren.. och ja.

Och vilken sablans otur att jag är sjuk. Annars hade jag besökt varenda loppis i Sverige, efter ett liknande bord. Bordet i köket. Ja visst. Det finns mer bilder. Kolla in här.

Eller hur? Man tappar andan.


Fast.. jag hade nog smugit in, en och annan rosa eller lila orkidé, bara för att få det en aniiiing mer tjejigt. Och några snygga högklackade skor. Kanske hängt fram en snygg klänning, som dekoration. Och så hade jag bytt ut någon av de svartvita tavlorna, mot en tavla på Ghandi. Men annars så. Ojojoj!

Helt olika!

(Just nu! Här sitter jag, bredvid en krasslig liten tjej och myser)

När Simon kom hem och såg mitt och Iris pepparkakshus igår skrattade han lite och sa:
-Vad fint!

- Skratta på du, sa jag. Du och Iris ska nämligen få bygga ett nytt, får vi se vem som skrattar då!

- Men om jag ska bygga ett pepparkakshus Linda, då ska jag ju göra det från grunden, Göra en egen konstruktion som är en kopia av vårt hus. Jag kanske tom gör ett plåtskåp i pepparkaka och ställer in.

Och det här menar han alltså på fullaste allvar. Om han gör ett pepparkakshus, kommer han göra allt själv, och ett som ser precis ut som vårt hus.

Vi är nämligen helt olika, jag och Simon. HELT olika. Vi tycker inte om samma musik, mat, tv program, aktiviteter, mm. Och han har tålamod, och är lugn som en filbunke. Jag är tvärtom. Tex, så kan jag verkligen inte förstå varför man ska göra ett eget, när det finns färdiga att köpa? Och han kan inte alls förstå varför man inte gör ett eget!

Jag kan faktiskt inte komma på mycket vi är lika på. Men det gör ingenting, för vi tycker ju om varandra precis som vi är (oftast!) Och kanske är det som dom säger, att motsatser dras till varandra. För att man ska kunna komplettera varandra.

Jo så är det nog!

(Ps. Jag hoppas att han inte gör ett plåtskåp på riktigt, för det vi har, ligger nämligen på blocket nu! Fast det vet inte Simon, så det är en hemlis. Ok?)

:)

Att ha världens sämsta tålamod..

(Det andra loppisfyndet. Jag har vart ute efter en gungstol rätt länge, en lite rakare modell. Som ska få bo på altanen i sommar)

Jag tror att jag skulle kunna kamma hem en första plats, i världens sämsta tålamod. Jag besitter nämligen inte en endaste liten gnutta av denna egenskap.

Speciellt inte när det kommer till saker. Ska man göra något, ska det gå fort och vara enkelt. Annars får det va. (Eller så ser man till att bunkra upp med några rödvinsflaskor innan man sätter igång)

Så då kan ni ju tänka er hur många gånger jag bitit mig i läppen idag och stoppat händerna i fickorna, när jag och Iris började bygga pepparkakshus (som snälla mormor och morfar kom förbi med igår)

Det började med att själva byggsatsen var sönder, när vi öppnade förpackningen (ja, det var en färdig byggsats. Jag skulle inte ge mig på något annat för pengar ens!) Så jag smälte socker, precis som det står på förpackningen, och klistrade ihop alla delar.

Läste varningstexten på förpackningen där det med stora bokstäver stod: OBS! sockret blir väldigt varmt. Stoppar trots det ner fingret i kastrullen, för att få bort en del av sockret från pepparkakan. Bränner mig som TUSAN, och stoppar in fingret i munnen. (Ibland tror jag att min hjärna är på semester) Så nu har jag tredje gradens brännskador både i munnen och på fingret.

Men detta fick ju såklart inte stoppa oss. Utan med julmusik på högsta volym började vi dekorera alla hus delar. Med de få non stop vi hade kvar, efter att iris råkade hälla ut påsen på golvet. Skrev IRIS med fina färglada non stop på taket, och gjorde fina spröjs fönster (och för att få till detta, satt vi och petade med tops. För att få bort en del av glasyren) Gjorde små hjärtan på skorstenen och fint rutmönster på andra sidan taket. Ja ni kanske ser framför er hur fint det var? Jättefint!

Lämnar bordet en stund för att höja musiken, och sjunger högt med i: Tänd ett ljuuuus, och låt det brinna. Julstämning på topp. Sätter på nytt socker på spisen, eftersom det andra stelnat och blivit hårt som sten.

Dags att bygga ihop vårt fina hus. Doppar alla delar i det smälta sockret, bränner mig igen, och får en fin liten blåsa. Biter mig i läppen.. och fortsätter. Sätter sista delen till skorstenen på plats, backar sakta och väldigt försiktigt, och Iris säger: Åååh.. vad fint mamma!

En sekund senare ramlar huset ihop. Taket går i tusen bitar. Som om det bara väntade på det perfekta tillfället att jäklas. Dumma, dumma hus!

Iris, blev ju såklart inte lika upprörd över detta som jag, för hon sa:

- OJ! Men mamma. Det gör inget. Nu kan vi äta upp det på en gång! (Jag hade sagt att man fick äta det på julafton)

Och för mig får hon gärna äta upp det, snabbt. Så jag slipper se det!

Och efter denna lilla morgon incident lämnar jag över rollen som pepparkaksarkitekt till min kära sambo. För det var nog sista gången jag försökte mig på något liknande.

Ps. Någon som vet hur man får bort stelnat socker i en kastrull? Ds.

Film tips.

(Loppisfyndade små muggar (?) från helgen. Det andra fyndet står i källaren och väntar på sprayning!)

Hej Finingar!

Ruggigt, grått väder va? Riktigt filmtittar väder. (Och godisväder, oxfiléväder, raggsocke-väder, mysbyx-väder) I kärlek och regn är allt tillåtet!

Hursom. Tänkte tipsa om en film, om ni som vi tänkt ha filmkväll.
Fast om ni är av samma sort som jag (som kan bli knäckt av en film i flera veckor framöver, och inte vill förstöra Lördags stämningen, så tycker jag ni ska se denna en annan gång) Är ni däremot nykära, och tänker mysa till det ikväll, so go for it. Fast använd vattenfast mascara.

Filmen är då: One day, med Anne Hathaway.

Ett romantiskt drama som handlar om två bästa vänner. En kille och en tjej, som träffas som tonåringar och blir förälskade. Men bestämmer sig för att vara vänner, vilket de blir. Bästa vänner. Och under 20 år får man följa dessa två personer, deras starka vänskap och alla deras motgångar, när de på olika håll bygger upp sina egna liv.

Jag vet inte hur jag ska förklara, utan att filmen blir att låta som vilken vanlig romantisk film som helst. För det är den inte. Som alla andra romantiska filmer. Inte ens i närheten.

Och personligen tyckte jag att filmen var jättefin, men hemsk. Och i slutet grät jag så att jag grymtade (vilket jag gör, när jag antingen skrattar som en tok, eller stortjuter. Jag vet inte hur man ska få luft annars?)

Det var iallafall en film som verkligen berör, och får en att vakna upp. En väckarklocka.
Livet är på tok för kort för att inte levas fullt ut.

Men som sagt om ni är som jag, så kolla inte om ni inte vill ligga sömnlösa inatt.

Textproblem.

Bara utifall om ni undrar, så envisas texten med att byta teckensnitt helt själv. Och eftersom jag är sjuk, så orkar jag inte bråka. Så därför är texten i inlägget nedan, i två olika teckensnitt.

Bara utifall.

Någon undrade.

Så vet ni.

Konst

Hej på er!

Här har vi haft en vecka med diverse sjukdomar, och akutbesök. Inte trevligt alls, och hade det inte vart för att vi är på väg att friskna till, så hade vi nog även fått ta en sväng till vårdcentralen med liggsår.

Vi (eller jag) har nämligen inte gjort annat än att ligga i soffan, och kollat på dåliga serier. Typ, våra bästa år. Farligt beroendeframkallande.

Och hur mysigt man än kan föreställa sig denna bild. Flera dagar i soffan med massa serier och glass i överflöd (Sådär som det var när man var liten, och fick va hemma med en liten förkylning) Så var det långt ifrån så. Jag har nämligen knappt kunnat stå på benen. Så illa har det vart. Och därför har jag som ni kanske förstår inte orkat uppdatera bloggen.

Och inte heller orkat tagit kort på förra helgens loppisfynd (Jorå, jag tog mig iväg på en liten loppis-trip, och åt mat med världens bästa tjejer. sjukdomen var snäll nog att vänta tills efter min barn/sambo ledighet)

Men det kommer. Så fort jag orkar.

Istället får ni se kort på husets finaste konstverk. Magnettavlan, som blev en griffeltavla, som blev en magnettavla igen, och som blev en griffeltavla.. Tills magnetfärgen envisades med att inte fungera längre. Så då fick min sambo och Iris fria händer, och målade världens finaste gubbe.


När det kommer till annan konst, tycker jag Therese Senneholt gör helt fantastiska, enkla, grafiska tavlor. Och jag har hennes små kort lite överallt i huset. Jag har även en stor tavla av denna duktiga tjej, som solen alltid envisas med att lysa på, vilket gör den väldans svår att fota.

(Plåtskåp blocket, kort Therese Senneholt, Hattask loppis)

Men den dagen mitt får vaknar till liv, och friar. Då ska jag nog önska mig en Cassandra Rhodin tavla i bröllopspresent (Blir även gott mottagen som julklapp. Tipselitips till mamma!) ;)

Nej, nu ska vi jobba på att bli friska. Så att det kan bli något slags Fredagsmys!