Att fynda lite design

Denna coola hängare, som är designad av Gustav Hallén (Design house Stockholm) har vart med i många inredningstidningar på slutet. Och jag har tyckt att den vart ganska, hm. Kanske inte fin. Men cool, och smart. För oss som bor litet är sådana här smarta saker perfekt. Och krokar och hängare kan man ju inte få för mycket av. Så när jag sprang på denna på favorit loppisen för en tjuga. Ja då slår man ju till. Eller hur? (I affär 395:-)

Annars har jag gett mig själv loppisförbud.

Jag håller på för fullt att rensa här hemma, och har faktiskt hyrt en hylla på en loppis. Så nu ska bråtet bort. Alla dessa kartonger som retat mig i år.. och som stått i vägen, och samlat damm. Bort, bort.

Men det känns i hjärtat när man går igenom sakerna. Alla dessa saker. Vissa minns jag inte ens att jag köpt och tänker: Hur sjutton tänkte jag här?

Andra saker tänker jag: Men oj, vilken fin. Den här behåller jag. Men mest får Simon sitta och lyssna på: Åååååååååh! Kommer du ihåg den här? Den hade jag i min lilla etta. -Den här då? Den köpte vi när vi flyttade ihop. -Åh, och den här? Minns du? När jag var gravid! -Vadå minns du inte? Hur kan du inte minnas den här keramik grodan?

(Två minuter senare)

- Men den här måste du ju minnas. Kommer du ihåg den där lilla marknaden? När jag tyckte så synd om den frusna, gamla damen att jag fick lov att köpa den här?
-Inte? Nähej, nej men då är det väl ingen idé att vi gör saker ihop mer, om du ändå inte minns!

Och så slutar det med att jag sitter tårögd och pussar på mina fina saker, och sätter prislappar på dom, som om dom inte vore värda någonting.

Men jag tror att det kommer kännas bra i hjärtat när den där hyllan är tom, och källaren redo för renovering. Och jag tror att mina fina saker, kommer till bra hem. De förtjänar bättre än att ligga i kartonger. Men ändå.

Ganska tungt!

Tv bänk.

Tv bänken nu på kvällen, vi har satt led lister under som ger ett mycket mysigt ljus. Inte alls som på bilden, och så flyter allt ljus ihop. Nu fattas någon form av belysning på eller ovanför. Samt en betongskiva.

Den här helgen var det min tur att åka på en elak förkylning. Inte alls vad jag hade tänkt på min lediga helg. Men det är väl bara att gilla läget.

Och det blir lite lättare att gilla, när ens fina sambo ställer en stor tallrik spaghetti och köttfärssås på min mage. I soffan.

Och kryper ner bredvid för att kolla på en film.

Hoppas ni haft en bra helg!

Att känna sig som en barnunge.

(Lite bilder från tv bänken, som fått hjul och en till låda. Lite målning och piff kvar. Sen så. Är den klar. Tavlan är ny från Ylva Skarp. Precis i min smak. Integrity står det)

Linda går till läkaren, eftersom hon fortfarande har så fruktansvärt ont i nacken och ryggen.

Kommer in med en uppgiven min, och tårar brännandes bakom ögonen.

Farbror Doktor: Ja, vad hade du för problem?
Jag: Samma som alltid. Jag har så JÄKLA ont!
Farbror Doktor: Hm. Jaha. Har du gjort det vi sa sist?
Jag: Vad var det då?
Farbror Doktor: ja, hur går det med medicinen jag skrev ut? Hjälper den inte?
Jag: Öhum. Nja. Jag har ju liksom slutat med den.
Farbror Doktor (Framöver bara doktor): Slutat? Har du slutat med den?

blablabla.. (Biverkningar, konsekvenser, med mera, med mera)

Doktor: Du trappade väl ner, lite i taget?
Jag: Nääe, alltså det behövdes inte.
Doktor: Ok. Sa läkaren det?
Jag: ???
Doktor: Ja, för visst tog du väl kontakt med en läkare när du slutade med medicinen? Jag sa ju hur viktigt det var!?
Jag: Ja, men jag kände att det var okej. Det behövdes inte.

Doktor: SUCK! Har du börjat haft kaffefria helger?
Jag: Nja, alltså.. jag dricker ju mindre på helgerna.
Doktor: Alltså inte?
Jag: Nej.. (Tittar ner och skäms en aning)

Jag: Men.. min migrän medicin då? Jag får ju så ont i käkarna av den?
Doktor: Och så har det alltså vart sen du började med den? (För 4 år sen)
Jag: Ja?
Doktor: Och vad står det då i fass?
Jag: Att man ska avsluta behandlingen omgående.
Doktor: Och vad sa jag sist?
Jag: Att jag skulle sluta med den, och äta den andra medicinen istället? (Den jag slutat med)
Doktor: Har du gjort det?
Jag: Nej? (Låtsas gnugga bort en fläck på byxorna som inte finns!)

Doktor: Inte det, nej!

Doktor: Och träningen? Hur många gånger tog du dig iväg den här månaden?

Jag: Nej.. men vad säger du herr doktor? Det kanske är bäst att boka en ny tid om någon månad?

Möte med glassbilen Del 2.

(Lördag hos oss. Iris är hos farmor. Jag målar. Simon är på vinden och plockar ner 4 (!!!!) getingbon. Snart hoppar vi i soffan, förhoppningsvis med take away mat, och kollar på melodifestivalen!)

Så..

Vi springer alltså där, på vår gata.

Visslandes, med alldeles för stora skor.
Iris ställer frågor som: Vad gör du mamma? Varför springer du iväg med mig? Vart ska vi?
Alldeles för andfådd för att svara, tänker jag istället på vad grannarna tror. Dom måste ju tro att vi blivit utsatta för något slags våldsbrott och flyr för våra liv.

Kommer iallafall till slut fram till glassbilen, där det står en man med skägg och en halvrökt cigarett i munnen.

Helt slut, sätter jag ner Iris på backen för att börja kolla på det stora utbudet glass. Utan en tanke på att jag sprang iväg med henne utan skor.

- Jag fryyyyyyyser mamma. Säger hon, och ser ut som E.T i simons stora huvtröja.

Glassgubben kollar på mig, med en stor rynka mellan ögonbrynen och jag har aldrig känt mig som en sämre mamma.

Plockar snabbt upp henne igen, samtidigt som jag berättar för glassgubben att vi fick väldigt bråttom ut, och att jag inte hunnit klä på henne ordentligt. Han börjar (På halvtaskig svenska) säga saker som: Ja. Det är ju väldigt kallt ute nu. Fryser du lilla vän? (Till Iris) Vart bor ni egentligen? Det såg ut som ni bor en bit bort?

Får mina glasspaket (Som jag såklart inte hade tagit med mig pengar till, men glassbilen tar visst kort. Vilket resulterade i glass för ganska många hundra på Simons kort)

Glassgubben säger: Hoppa in i bilen. Jag skjutsar er.
Jag svarar: Åh, säkert? Vad snällt! Tack! (Väldigt tacksam för att slippa bära både Iris och ett antal glasspaket tillbaka)

Han öppnar dörren på bilen, och säger: Ursäkta röran. Och lukten.
Släpper in oss, och går bak för att greja med glasslagret eller något antar jag!?

Bilen var FULL av skräp (Nu är jag själv väldigt duktig på att stöka ner i min bil) men den här var alltså överfull av skräp, och stank cigarettrök.

Och här börjar det alltså.

Ni som känner mig vet ju att jag lider av diverse katastrof tankar, och detta har blivit aningens värre efter att jag fick barn.

HELT övertygad om att vi nu blir kidnappade, målade jag upp ett helt kidnappningsscenario i huvudet, med rubriker i aftonbladet som: Mamma och barn kidnappade av glassbilen.
För det var ju därför han sa saker som att det var kallt, med mera. Inte för att det faktiskt var det. Utan för att locka in oss i bilen.

Jag är precis på väg att kliva ur glassbilen (som vid det här laget, förvandlats till en läskig skåpbil) när gubben hoppar in, och startar med en rivstart. Åt fel håll. Ni kan ju tänka er. Här hade jag gett upp hoppet, och mina misstankar blev till sanning.

Nu är det kört. Klappar Iris lite på huvudet, och har lust att säga förlåt högt, men gör det inte. Kollar istället in i alla hus i hopp om att någon ska se oss, och ringa polisen.

Det är släckt överallt. Jag förklarar lite fint för gubben att han åker fel, och börjar peka vart han ska åka. Han vänder, och åker dit jag pekar. Men på tok för fort för att hinna stanna vid mitt hus. Vilket då bidrar i att jag sliter upp dörren i farten (En sådan där skåpbils dörr som man drar åt sidan) för att hinna kasta ut Iris, och rädda henne.

Gubben skriker: Vad gör du?
Jag: Jag ska ju av här!? Varför stannar du inte?
Gubben: Här? Jag tyckte du sa 24? (Jag bor på 104)

Gubben släpper av oss, jag skäms, och hade jag kunnat hade jag traskat in till Simon med huvudet mellan benen.

Väl innanför dörren frågar Simon: Vad gör ni? Vart tog ni vägen?
Och börjar ett tag senare skälla lite smått på mig, för att jag köpt glass för sååå mycket pengar på hans kort.

Tänkte att han var knäpp som gnällde över en sådan liten sak. Tänk om han egentligen hade vetat vad som kunde ha hänt.

(Till er som kanske sitter med luren i handen, på väg att ringa soc, så vill jag att ni ska veta att Iris älskade att gå till glassbilen, och pratar om både bilen och gubben varje dag. Och hon blev inte sjuk/are av sin lilla spring tur med mig. Och.. Glassbåtarna från glassbilen är farligt goda. Godare än de i affär!)

Möte med Glassbilen. Del 1.

(Vi letar matta för fullt, till vår nya soffa. Och damen i mattaffären föreslog en röd. Den passade inte vid soffan, men under bordet tyckte jag nästan att den blev bra. Nu skulle det ju aldrig funka med en matta där, men det var fint dom 10 minuterna det varade.

Detta är den femte mattan som får åka tillbaka. Är det någon som vet vad man har för matta till en grå, svängd oxford? Det känns omöjligt att hitta en)

I samma stund som magsjukan lämnade oss, kom febern på besök.

Hostan och förkylningen likaså.

Och sådana ovälkomna gäster har en förmåga att göra min dotter väldigt rastlös och uttråkad. Vilket yttrar sig i massa olika bus, trots, skrik, tjat och ännu mer tjat.

Och en frustrerad mamma, som lägger barbie pussel för hundrade gången, bara för att märka att Iris är precis lika uttråkad och rastlös som hon var innan vi började pussla.

Därför kändes det som en skänk från ovan när jag hörde glassbilens fina melodi susa förbi utanför huset. Det var dags för Iris första möte med glassbilen.

1 glass = 5 stillasittande, tjatfria minuter. (Värt det, även om ett glasspaket i frysen skapar ett litet tjatmonster)

Kikar ut genom alla fönster i huset, men ser ingen glassbil. Hör inte längre melodin heller. Surfar snabbt in på hemglass hemsida. Klockan 20, ska bilen vara här, så står det.

Och nu är klockan alltså 18.

Övertygad om att glassgubben sett fel på klockan, och att vi missat honom söker jag igenom hela internet efter glassbilens nummer (Till glassgubbens mobil) Arg som ett bi. När det kommer till rastlösa treåringar och utmattade mammor, håller man tiden. Gör om och gör rätt glassgubbe.

(Simon skrattar så han nästan gråter åt detta senare på kvällen, eftersom jag lider av aningens telefonfobi och ringer inte ens på blocket annonser själv)

- Men till Glassbilen skulle du ringa? Och skälla? Hahahahaha.. jag säger då det älskling. Då måste man va sugen på glass!

Ja. Det med. Fast står det 20, så är det väl klockan 20 som gäller? Hur skulle det se ut om man jobbade på restaurang och levererade maten 2 timmar senare än sagt? Precis!

Nätet, bestämmer sig för att sluta fungera, och jag hittar inte glassgubbens nummer. Fortfarande arg, funderar jag på att skriva ett klagobrev till hemglass, om att man inte luras på det här sättet. Och kanske kräva några paket glassbåtar, som kompensation.

Och just när jag sitter och filar på detta klagobrev, hör jag melodin igen. Alldeles utanför.
Springer till köksfönstret och ser glassbilen susa förbi, för att parkera längst bort på gatan (Jag bor på en lång gata) Kollar klockan på spisen, 20:00.

Kastar på mig Simons skor (Som är i storlek 44)
Sätter på Iris Simons mössa och tröja. Och springer. Springer med en 16 kilos tung tjej på armen, i ett par alldeles för stora skor.

Och samtidigt som vi springer, visslar jag för att fånga glassgubbens uppmärksamhet. (Ingen busvissling, utan mer Idas sommarvisa vissling)

Gatan har aldrig känts så lång, min rygg har aldrig gjort så ont, och glassbilen har aldrig sett så liten och fjuttig ut.

Fortsättning följer..

Dagens upptäckt!

(Barnrum från hemnets inspirations sida. Det första var litet, men ändå mysigt och inbjudande. Ett sådant där rum man vill klä ut sig till gammal dam och ha tebjudning i. I det nedersta föll jag pladask för soffan. Jösses, vilken fin. En sån vill jag ha i Iris framtida lekrum)

nu ni, ska ni få höra.

Förra veckan drog jag mig minsann iväg till gymmet. Klättrade upp på en sådan där trampmaskin, och trampade tills svetten sprutade. Efter ca: 15 minuter var jag obekvämt varm, och tyckte att det hela började kännas en aning jobbigt (och förvånande, eftersom jag faktiskt haft ganska bra kondition)

Kikar på de där siffrorna, som visar hjärtslag och liknande. Och där, med blinkande röda siffror står det att jag bränt hela 20 kalorier. 20 hela stycken. Man tackar.

Kliver av, och går aldrig på en sådan igen.

20 kalorier!

Jag kollar runt på alla de där människorna som trampar för glatta livet, och drar snabbt slutsatsen att dom måste stå där i något annat syfte än att göra av med kilogram. Och om dom nu mot all förmodan skulle stå där, för att bränna kalorier. Hur mycket tid har man då över egentligen?

Men hursomhelst. (Den här diskussionen får fortsätta hos min sjukgymnast, för jag tror att hon och jag missförstått varandra en aning)

Med de där 20 kalorierna i huvudet, kollade jag, mest på skoj, hur mycket kalorier det var i en pås-bearnaise. Inte alls mycket visade det sig. 190 på 1 dl. Och här har jag gått och trott att bearnaisesås och snabbmakaroner vart onyttigt.

Men inte alls då. (Eller ja, iallafall inte om man jämför med lohmanders burk bearnaise, som innehåller ett veckointag av kalorier)

Började lite snabbt räkna ut hur länge jag skulle behöva trampa på den där maskinen för att bränna 2 dl pås-bearnaise och lite makaroner. Men gav mig ganska snabbt, för det kommer ju ändå aldrig hända.

Nej, jag och den där maskinen är klara med varandra.

Och jag vågar nästan påstå att man bränner mer genom att måla fyra loppis fyndade stolar.
Tror ni inte?

När en helg går på tok för fort

(Samma dag som jag fyndade de där plåtburkarna, fyndade jag också den här rottingfåtöljen för 40 hela kronor. Jag har inte riktigt bestämt vad det ska bli av den än. Om den ska bli målad, och i vilken färg. Ute ska den då få bo. Så fort våren behagar att komma!)

(Kaoset i bakgrunden, beror på uttömning av tv-bänken som håller på att korrigeras lite)

I Torsdags när jag hoppade ur mina arbetskläder, visste jag att jag hade tre hela dagar lediga. Tre dagar att bara ta det lugnt och njuta av (= göra klart massa pågående projekt) dricka rödvin, och äta god mat.

Underbart.

Men underbart är ju som bekant väldigt kort. Och det vart varken rödvin eller färdigställande av diverse projekt. Min kära sambo blev nämligen magsjuk, och därmed är vi nu inne på femte vändan av denna åkomma i vinter. (Iris 3, Simon 2)

Helgen har därför spenderats inomhus, förutom en kort liten vända med Iris nya skidor. Inte ens en loppisrunda har jag tagit mig iväg på. Ni kan ju tro att jag och kräksjuke-bacillerna är osams. Sätter stopp för livsviktiga nödvändigheter, som vin och loppis.

(Jag har ju själv haft den turen att inte bli smittad, peppar peppar. Men efter tre veckors kräksjuka på jobbet, och fem gånger hemma, har man rätt att bli en aning matt!)

Nej, nu vill vi ha vår och sol.

Snälla?

Ledig Fredag

Dagens fynd, en dragspelslampa. Som faktiskt inte ens torkat på de här korten, och som ska upp på väggen. Vi har kikat på liknande, för flera tusenlappar. Just därför känns det extra kul när man hittar en för hundra kronor. Den var i mässing (Och jag vet att det är på ingång, men jag är inte riktigt där än) Så vad tycks? Hiss eller diss?

Jag har gjort några fler fynd på slutet, som jag är så glad över att jag knappt vågar göra iordning dom. Men ni får se när dom är klara!

• Ledig Fredag
• Somnade framför Bolibompa, och drömde att helgen var slut. Värsta mardrömmen på länge.
• Åkte på två loppisar.
• Sprayade loppisfyndet.
  
• Handlade Fredagsmys.
• Nedslag i soffan.
• Funderar på något vettigt att skriva. Kommer inte på något.
• Dricker en god öl.
  
• Tjejkompisar tjatar om utgång, men nääe!
• Sambon tjatar om crossfit.
• Jag funderar på varför inte alla människor handlar på loppis, och vad man gjorde innan sprayfärgen kom?
  
• Känner mig äldre än jag är.
  
• Fortsätter dricka min öl, och är rätt nöjd med Fredagen!

Hoppas ni har en bra Fredagskväll!