Att göra något stort.

För någon dag sedan ramlade jag över 6 par pastellfärgade koppar med guldkant.

Precis likadana som jag tidigare fyndat till Iris lilla kök.

Men vad ska en 3 åring med tolv koppar till?

Om inte!? Jo men visst.
De skulle ju passa perfekt till bröllopet som jag fortfarande planerar (Det som saknar en herr och en fru) Men 12. Ska det bara komma tolv gäster? I mitt huvud var de ju minst 150. Jag har planerat för 150. Men aja. Jag ramlar säkert på 138 stycken likadana.

Väl hemma, la jag mig i soffan för att vila lite snabbt (Det är jobbigt att springa på loppis, ska ni veta) Simon låg på puffen på golvet.

Och såfort jag slöt ögonen, befann jag mig i min planerade bröllops lokal, där jag dukade för fullt med mina silverbestick och nya koppar.

Kunde inte somna. Utan började googla på bröllop, men hittade inget som verkade vara som det jag planerat. Så la ifrån mig datorn och började fundera på vad jag behöver mer. Till bröllopet alltså. Vart hittar jag 150 fina stolar? Och hur sjutton förvarar jag dom, tills jag hittat ett par som ska gifta sig, och som låter mig sköta planeringen?

Kollar på min fina sambo som ligger och sover på golvet. Världens bästa. Skulle vi inte ta och gifta oss? Skulle det kanske inte vara ganska okej att vara gift med det där snygga sexpacket? Jo. Mer än okej.

Fast det där med giftemål är ju inte min grej. Har aldrig vart. Förstår inte riktigt grejen. Tycker man kan älska någon ändå. Utan att säga Ja, inför en präst.

Om det nu inte var så att jag fick göra det på mitt eget sätt? På det där sättet jag planerat? Göra det till mitt/vårt. Långt ifrån alla tradiotinella bröllop.

Smyger ner till Simon på golvet, och sätter mig på hans mage (tänkte att det skulle bli lite sött, och att han skulle vakna av en puss. Men halvvägs ner i en knäböj, ramlar jag och landar med en duns på Simon) Graciöst som sjutton.

- GÅ AV MIG LINDA! Jag har bara tio minuter på mig att vila. Ryter Simon, fortfarande med ögonen stängda.
- Meen.. jag tänkte säga en sak bara. Svarar jag.
- (Simon kollar upp med ett öga, och en hopbiten min) VAD!?!?!?
- Joo, att jag tänkte att jag kanske vill gifta mig. Säger jag och kollar ner.

Simon ler med hela ansiktet, och säger:
- Va!? Är det sant? Med mig?
- Ja!? svarar jag.

Och från att flina, ser simon helt plötsligt väldigt skeptisk ut, och frågar:
- Linda. Friar du nu?

Och innan jag hinner säga, att någon måtta får det minsann vara, säger han att han skojar. Han känner mig för bra för det.

Men han fick grönt ljus. Fritt fram att ge mig en ring om han vill.
Och ni kan ju förstå att jag pratat öronen av honom sedan dess. Om allt ifrån, linnedukar till vart vi ska hyra klädskåp, till vilka blommor vi ska ha ståendes i festlokalen, till vad vi ska servera alkoholen i. Hur baren ska se ut. Med mera.

Och igår när frågade vilken han tänkt sig som bestman, och han svarar:
- Varför undrar du det? Jag har ju inte ens friat än.

Hör jag mig själv svara, och faktiskt mena:
- Hans tal är det enda jag har kvar att skriva.

Simon, kollar på mig och säger:
- Du kan lägga ner nu Linda. Jag har kommit på dig, för längesen.
- Vad? svarar jag. Och förstår ingenting. Förutom att jag kanske anar, att han kommer säga något om mitt stora kontrollbehov.

- Jag är inte dum. Bara för att Anton (Simons bror) har friat, är du livrädd att jag också ska göra det. Därför gör du allt för att jag inte ska göra det!

Så..

Så var det med det. Från att inte alls vilja gifta mig,till den värsta av värsta av alla bridezillas.

Nåja. Jag ska iallafall på bröllop om 2 veckor. På Simons brors.
Med en liten kopp i väskan, som jag tänker smyga upp under fikat.

Sedan tänker jag sitta och smutta kaffe, ur en guldkantsprydd, rosa kopp, med lillfingret spretandes rakt ut!

Loppislycka!

Det ni ser i bakgrunden är ett litet diy projekt jag håller på med. Ni får se när det är klart!
Flaskorna är iallafall väldigt billiga loppisfynd.

Två vitmålade, märkta Thonet stolar. En aning slitna, så färgen ska bätras på. Pris? Hela 30 kronor.
Utgångspris på bukowskis (auktions firma) 6000 för 4.

Och dessa två, fyndade jag för ett tag sedan. Även dom här märkta. Men i orginal. Det kliar i fingrarna, att ta fram penseln. Fast jag vet att det är galet. Det är ju när de är så här patinerade och omålade, de är som mest eftertraktade. De får nog antingen flytta upp på vinden igen, eller hem till en annan ägare. 

Igår var första arbetsdagen för både mig och Simon.

Och väl tillbaka på jobbet, kändes det som att jag vart ledig en helg bara. Allt var sig likt, och den där känslan av att vara nybörjare infann sig aldrig. Sorgligt.

Det enda som är ovant, är att följa klockan, och ha fasta rutiner.

Men om ett tag är vi nog inne i det igen. I rutinerna alltså.

Fast nog gillar jag våra sena deckarkvällar, långa sovmornar, bruncher, och eviga rosésippande bättre :)

Semestern har faktiskt vart riktigt skön och avslappnad. Trots ett ständigt regnande. Aktiviteterna har vart nästintill obefintliga. Regnet har satt stopp för de mesta av våra planer. Men aldrig någonsin har en semester vart så stressfri som denna. Vi har verkligen bara tagit dagen som den kommit.

Iris har fått badat i både badhuset och i en sjö. En kall sjö.

Fått en ny, fin, lila cykel som hon cyklat på non stop. Vart och kollat på djur, och besökt en trollskog. Vart på väg att krocka med elefanter på väg till affären (Det var visst cirkus i stan, men ni kan tro att vi blev chockade först) Och fått två alldeles egna husdjur i form av två söta rådjur, som besöker oss flera gånger om dagen.

Så jag tror hon är nöjd. Även om hon varje morgon, kollar ut och säger: Åh! Mamma! När ska det sluta regna egentligen?

Aldrig verkar det som. Men vi planerar en liten trip till solen i höst. D vitaminer måste man ju ha. För att överleva vintern.

Men i detta land, verkar det som att man får betala dyrt för lite D vitaminer. Om man nu vill ha den äkta varan, och inte i pillerform från apoteket.

Så därför har det inte alls blivit många loppisbesök på semestern. (Beroende på vad man klassar som många)

Istället ska jag försöka samla ihop kaoset som råder i källaren och på vinden, och hyra en till loppishylla. Måste. Mina kära prylar får inte plats.

Och Simon, han vart överlycklig när jag sålde 4 stycken stolar som stått och tagit plats i källaren.

Men den lyckan grusades när jag dagen efter kom hem med de två ovanstående stolarna.

Att det är två åtråvärda, designstolar från 1800-talet.

Det verkar han inte bry sig ett skvatt om!

Nej. Dags för eftermiddagsjobb. Hujedamig!



När kraven blir för stora och tiden för liten.

Enkelt diy

Ful loppisfyndad klocka för 20 kronor. Ni skulle ha sett Simons min när jag kom hem med den här :)

Klockan borta, och botten sprayad med primer. Voilá!

Min fina farmor kom förbi med en bok full av fina citat. Detta blev mitt favorit!

En liten fin blomma hade hon också med sig. Snälla farmor!

Jag la upp dom här korten igår, men min sambo tyckte (tvingade) mig att ta bort inlägget. Eftersom jag hade missförstått honom (inte då)

 Jag skrev nämligen om en liten diskussion vi hade här i soffan igår kväll, tittandes på crossfit tävlingar. Men men, det är historia nu!

Idag kommer min fina vän Anna med familj och äter här. Himla trevligt.

Jag har typ tusenmilojonertriljoner saker att fixa med först bara. Jag har nämligen dragit igång ungefär lika många projekt. Och golvet är fullt med målarfärg (+ lite annat. Vi har haft en magsjuk katt inatt) Urk!

Jag förstår inte varför jag jämt gör såhär.

Vad är det för fel med att börja med en sak, och göra klart det innan man börjar med nästa?

Istället för att samtidigt som man målar om både spegel, stolar, bord, blivande badrumsskåp.. börja bygga en egen variant av bokhylla?

Nej, nu ska jag kasta i mig en kopp kaffe, och hoppas att koffeinet får igång mig.

Ps. Nu behöver man inte längre ha dåligt samvete för att man inte motionstränar. Det gör nämligen ingen nytta, enligt en studie, min kära sambo skickade mig igår. Det var väl väldans skönt va? Äntligen! Ds.

Osynligt handikapp

3 små loppisfyndade vaser, med tänkvärda ord. Perfekta till alla dessa små blommor Iris kommer med varje dag.

Påfyllning av silverbestick. Gamla burkar loppis. På de på översta hyllan står det: Le pratique.

Sedan jag var tio år har jag haft migrän.

En helvetes jäka skit sjukdom (För er som inte vet, är det en neurologisk sjukdom)

Man vet inte varför vissa människor får den, men man vet att den går i arv.

Jag är dock den enda i min släkt, vad jag vet, som lider av detta.

Och jag HATAR det.

Alltid när jag slutar jobbet, har jag ett påbörjat anfall svidande bakom ögonen. Vilket gör att jag oftast lägger mig direkt jag kommer hem. Måste. För att bota bort huvudvärken, och låta medicinen verka. Vilket ibland gör att man känner sig som världens sämsta, tråkigaste mamma.

Iris är dock så van vid att jag har ont i huvudet, att hon på morgonen ibland, kommer in med "låtsas medicin" till mitt huvud. Hur hemskt är inte det?

Jag kan inte heller planera något, för jag kan till 98% säkerhet säga att jag vid det planerade tillfället har migrän. Det slår aldrig fel. (Antagligen för att man ställer in sig och spänner sig. Och är livrädd för att få migrän)

Och de få gånger jag vaknar utan huvudvärk en ledig dag, tokstressar jag, för att hinna allt jag ska, innan migränen kommer. Vilket den självklart alltid gör, när jag stressar.

De flesta migrän patienter har ågot som kallas "triggers" som utlöser ett anfall. Det kan vara allt från viss mat, sol, hormoner, stress, lukter osv.

I mitt fall vet man inte vad som triggar igång det. Det verkar vara det mesta. Men den största boven är nog stress. All denna stress. Jämt och ständigt stress. Bara att ha denna skit sjukdom är ett stressmoment.

I ganska många år nu, har jag lyckats häva de flesta anfall med hjälp av mycket stark medicin. Och det är tack vare denna som jag kan jobba och fungera överhuvud taget.

Men medicinen kommer ju såklart inte utan biverkningar.

Jag blir trött. Så fruktansvärt trött utav den. Yr, glömsk, illamående mm.

Och eftersom medicinen är så stark, förstörs ju magen. Med magkatarrer, magsår och liknande. Så då äter jag medicin mot det också. Mot magen.

Och den medicinen gör mig illamående (migränen bidrar också till detta) så mina tänder är totalförstörda, efter alla gånger jag kräkts (Vilket i vissa perioder är flera gånger om dagen)

Så då har jag ju även en medicin mot illamående. Vilket är den värsta av alla. Den gör mig totalt deckad. Nerdrogad. Borta. Den är hemsk.

Den undviker jag så långt det går. Kräks hellre.

Och jag har testat ALLT som finns mot migrän. Ackupunktur, sjukgymnastik, mind fullness, sjkskrivningar, dietister, massa mediciner, nackövningar. Med mera.

Och inget hjälper. Och det gör mig så himla ledsen. Ska det vara såhär resten av livet?

Idag vaknade jag med sprängande migrän, jag har faktiskt nyss gått upp ur sängen (klockan är 18:34) Kanske därför jag skriver det här just nu? Jag har tappat tålamodet!

En hel dag på min semester bortkastad. En hel dag av Iris sommarlov bortkastad. Vi hade planerat att åka till Stockholm idag. (Antagligen därför jag vaknade med migrän)

Och att krossa en treårings hjärta, för att hennes mamma har ont i huvudet. IGEN. Det är hemskt!

10 tabletter har jag knaprat i mig idag. Tio stycken.

Jag undrar hur min kropp mår? På insidan? Den måste vara helt förstörd.

Flera år av minst 30 tabletter i veckan.

Och ni som nu tänker att jag borde sluta med all medicin, ni vet inte vad migrän är. För hade man haft ett vapen till hands under ett anfall, då hade man använt det. Det gör så JÄDRA ont!

Nej usch. Förbannade skit sjukdom, vad jag HATAR dig.

Och jag ber, och håller mina tummar tills de blir vita, att min älskade lilla tjej inte ärver detta helvete.

Skönt att skriva av sig lite. Nu ska jag vänta tills min lilla tjej kommer hem, som är och tränar med pappa. Sen har jag en del pussar att ta igen!

Hoppas ni haft en bättre dag!



Helt seriöst.

Fin loppisfyndad ram, har fått bli griffeltavla i Iris rum. Påse åt nattlinne HM. Plåttunna Ikea.

Sommarklänningen hänger redo. Spegel loppis. Galgar Åhlens.

Fågelbur gammal. Fjärilar Panduro. Ramar loppis.

Enkelt diy tips. Fyndade två små fåglar för en 5:a på loppis. Plockade en gren utanför huset, som jag täljde och målade. Och nu sitter fåglarna så fint där och pussas.

Loppisfyndad Maja figur, klocka och burkar. Kaninen är en nattlampa och köpt hos Julias vita drömmar.

Iris rum är målat i en ljus rosa-lila färg. Den fina lilla virkade hello kitty figuren har duktigaste Anna gjort.

Solen!

Vart sjutton har du tagit vägen? Vi har lite att snacka om du och jag.

Du förstår.. att det är såhär.

Jag gick på semester för exakt två veckor sedan. Vilket är lika med 14 dagar, 336 timmar sen, och 20160 minuter sedan. Tjugotusenetthundrasextio mycket värdefulla minuter.

Sedan dess har du lyst (skämtåsido) med din frånvaro, förutom en dag, då du var så stark att jag brände mig, och blev knallröd. Men du är förlåten för det. Se det som glömt.

Egentligen var det väl inte bara ditt fel att jag brände mig.
Jag kan ta på mig en del av ansvaret. Du förstår, jag blev så glad över att se dig, att jag studsade ut i solstolen, och rörde mig inte ur fläcken på hela dagen.

Dumt. Jag vet.

Men nog om det.

Nu har jag ungefär 336 timmar och 20160 minuter kvar av min semester, så nu ber jag det allra hjärtligaste. Snälla, snälla du. Var så vänlig och kom tillbaka. Vi saknar dig.

Tvinga mig inte att ta till hot!

Just nu 2.

Aj! :(

Just nu!

Vad hände?

Skänk som stått i mammas frigebod ett tag, fick flytta in på mitt "Linda rum" Marmorskivan som hör till, höll hon dock hårt i. Få se om jag hinner gjuta en betongskiva under sommaren.

Ramar och "Vas" loppis, ljusstake Ikea, och pioner från trädgården.

(Rubriken syftar inte på festivalen som nyss ägde rum här i staden, även om samma fråga vore på sin plats)

Det slår mig då och då.

Att jag blivit gammal. Eller inte gammal, men äldre. Mycket äldre.



Jag träffar en människa, som visar sig vara bekant med ett ex till mig.
- Jaha!? Säger jag upprymt. Han har jag vart tillsammans med. 
- Jasså? Säger denna människa. När då?
- Hm ja.. få se nu. Det måste va? ELVA år sen!

Liksom va!? Vad hände? Elva hela år sen.

Jag minns det ju som igår, hur förkrossad jag blev när han valde att se fotboll istället för att vara med mig. Och hur jag (trodde jag) hämnades genom att kolla på film med hans bästa kompis.

Gammal känner jag mig också när jag sitter på min lillebrors rum med hans arton åriga kompisar och snapsar som att jag vore en fullstor, bastubadande, finsk karl.

Blir lite förvånad över att min lillebror har så stora, söta kompisar. För den ena var riktigt söt.

Retas med min lillebror och säger det till han. Och han svarar:
- Men Lägg av Linda! Du är ju gammal ju.

Och då slår det mig. Jag är inte arton längre.

Jag kan inte dricka lika mycket som förut (även om man kan tycka att denna kunskap, borde förbättras med åren)

Och jag kan definitivt inte äta som en häst längre, utan att det syns.

Och efter peace and love har jag också insett att jag inte längre kan ha kortkorta shorts som alla artonåringar sportar. Iallafall inte om jag vill känna mig bekväm.

Och igår medans jag under nästan två timmar putsade silverbestick (ni hör ju) funderade jag på vart tusan tiden tagit vägen?

Min lilla tjej blir fyra år i år. Ofattbart.

Vad sjutton hände?

Blivande fyra-åring.

Före.

Testar blogga från mobilen. Få se om det går.

Här är före bilder på fynden. Behöver jag säga att iris föredrog bordet innan förvandling? :)

Kul att ni kommenterar. Tack!
Ha en bra dag!

Peace and Love.



Klädställning Ikea. Trälåda loppis. Kudde H&M.

Jo men visst blidde det festival.

Åtminstone på Torsdagen och Lördagen.
Fredagen stannade jag hemma med en stor godispåse, och en underbar 3,5 åring.

Men.
Laleh. Vilken stjärna. Legend.
Kommer bli historisk. Helt FANTASTISK!

Rihanna.
Läser rescensionerna nu, till morgon kaffet. Hon blir rejält sågad.
Av de som tror att de har rätten att sätta betyg på andra. Gubbarna med vinda glasögon och gubbmage. Vilka är ni att bestämma hurvida Rihannas framträdande dög eller inte?

För mig dög det. Även om hon var 45 min sen, och sjöng fel då och då. 
Trodde att hon var i ett annat land, och tog för givet att folk i Sverige inte vet vem Bob Marley var/är.

Hon är ju bara människa.
En jädrigt snygg sådan.