Att inte känna igen sig själv..

Kudde och soffbord kan strykas från önskelistan. Dock blev det inte ko kudden, jag visade tidigare. Utan en till från By Nord. Jag bara älskar deras saker.

  

Det här med att vara gravid ja. 

Puh! 

Om det nu är en kvinnas uppgift att bära och föda barn, så tror jag banne mig att jag egentligen är en karl. (Eller, jag är faktiskt jäkligt bra på att föda. Var bra på det, den gången jag gjorde det iallafall) Det må jag säga. 
  
Men att bära det lilla livet. 
Hela min kropp stretar emot, och beter sig som att den vore stört allergisk mot allt som händer inom mig. Och om den kunde, hade den blinkat med varningsljusen och skrikit:Vad sjutton sysslar du med egentligen? Lärde du dig absolut ingenting sist?  

Jo, nog lärde jag mig allt. 
Hur fruktansvärt jobbigt det är att vara gravid med allt det innebär. Hur jag inte alls är gjord för denna uppgift. Men jag lärde mig också att det är värt det, tusen gånger om. 

Men gillar jag det? 
Nope. 

Och jag vet att det är emot konstens alla regler att säga så. Nästintill olagligt. 
För nog ska man vara sprudlande och självlysande när man är gravid. Den bästa tiden i ens liv. Och att påstå något annat, är ju vansinnigt. Hur har hon mage att säga att det är hemskt? 

Ja hur har hon? 

Men alla som haft magsjuka arton veckor i rad, skulle nog hålla med mig. 
Att ligga böjd över toaletten och hulka, fast det knappt finns något att få upp, får en att tappa att gnistan lite. 

Och självlysande? (Eftersom att alla envisas med att säga: Åh, det lyser om dig! Så fort de får veta att man har en bebis i magen)
Ha!

Ni skulle se mig. 
Jag ser ut som en variant ur Shrek familjen som kommit direkt från ett träsk, i på tok för stora kläder, och med gravid stora bröst som pekar åt ett annat håll än det är meningen. Med påsar under ögonen, och rufsigt hår. 

Jag tror inte ens att jag skulle kunna ljuga, och säga att det är fantastiskt. För hela jag skriker något annat. 

MEN. Vi är såklart överlyckliga över det lilla livet i magen, och jag skulle göra om det tusen gånger om. Men vägen till mål, är tammetusan allt annat än lätt.

Men nog sjutton ska vi dit allt. 

Heja Heja!