fredag 22 februari 2013

Instagram kort.







   
      








It aint over until the fat lady sings. 

Jag undrar om jag inte ska ta på mig en svart sopsäck på den planerade tjejmiddagen imorgon och ställa mig med min stora mage, på restaurangens scen och sjunga. 

- I´m sexy and I know it. 

Samtidigt som jag svänger med magen och ler med spyor mellan tänderna. Vad tror ni? Succé? 

Jag är trött på det här nu. Less. Matt. Färdig. 
Jag vill bli mig själv. Dricka ett glas rödvin och kunna böja mig utan problem. Gå, utan att benen värker som efter en A lags match i fotboll. 

Mitt blodvärde är på tok för lågt, och enligt läkarna så räcker det blod jag har, endast till grabben i magen. Det blir inget över till mig, vilket får alla (för tillfället obefintliga) muskler att värka och krampa. Precis som kraftig träningsvärk. 

Komiskt, med tanke på att jag nästintill spenderar 24 timmar i soffan. 

Och mat, jag har ingen som helst matlust. Jag har tom svårt att förstå hur jag någonsin kunnat gilla mat. Bara tanken på att äta får mig sjuk. Urk.

Vilket får mitt huvud att bulta av energibrist. 
Och mitt mammahjärta att dö av dåligt samvete. Det är ju trots allt en liten person där inne, som behöver mat. 

1 kg viktökning visar vågen. Men han får det han ska, säger barnmorskan. 
Så jag hoppas det. 

Nåja, nog med klagande. Det är ju trots allt Fredag. 

Undra om jag ska gå och skapa min scen outfit tills imorgon? Klippa och klistra lite svart sopsäck. Så får det bli.

Hej på er!

torsdag 14 februari 2013

En natt med mig auktioneras ut.

Egengjord hylla av gamla byrålådor. Fick hänga uppe ett kort tag innan jag tröttnade!

För att auktionen ska gå så rättvist till som möjligt (förväntar mig många bud) så kommer här en liten genomgång av hur en natt kan se ut!

Ca 22:00: Jag och Simon stupar i säng. Oftast för trötta för att vända på oss och ge varandra en godnatt puss, men vi gör det ändå. Fast ingen av oss egentligen orkar. Ibland blir det faktiskt en slängpuss istället (ajajaj)

Ca 22:10: Stoppar telefonen i laddaren, och somnar som en stock!

23:30: Vaknar, och känner hur lilleman verkligen tränar sina benmuskler mot min urinblåsa. Öppnar ett öga lite sakta, och ber till gud att klockan inte är så mycket, så att jag kan få sova lite mer. 

23:40: Ligger fortfarande kvar i sängen. Fortfarande kissnödig. Vill inte gå upp från det varma täcket, och väcka en snarkandes maine coon som alltid sover vid mina knäväck. 

23:45: Tillbaka i sängen. Dricker några klunkar vatten, och försöker hitta en skön sovställning. Irriterar mig på katten i fotändan, och grabben bredvid som sover djupare än Atlanten. 

01:00: Hur sjutton kan man bli SÅ kissnödig av några klunkar vatten? Springer in på toaletten. Tänder inte lampan, utan sitter med stängda, svidande ögon. 

01:05: Slingrar mig ner försiktigt, för att inte väcka katten igen. Är törstig. Attans. Vill inte dricka, för då blir jag kissnödig. Dricker bara lite, lite. 

01:30: MAAAAAAAMMAAAAAAAAA! MAAAAAAAAAMMAAAAAAA! Hörs från rummet i andra sidan huset. En hög stark röst, som man aldrig kan tro kommer från en 4:åring. Mer från en exorcist.

01:40: Vad är det Iris? Ståendes vid hennes säng. Här kan svaren variera väldigt. Allt från släck lampan, till läskiga historier, till toalettbesök. 

Det slutar oftast med att hon följer med in till vår säng. 

01:55: Har nu både katt, sambo och barn bredvid mig. Och en bökandes fotbollsspelare inuti. 

02:30: Får en barnfot i ansiktet, och känner att det är dags för toaletten igen. 

02:45: Iris pratar i sömnen. Sambon och katt snarkar. 

02:45-04:30: Halvsover. 

04:45: Simons väckarklocka ringer. 

04:55: Och igen. 

05:05: Och igen. 

05:15: Jag slår till Simon med den lilla kraft jag har i mina trötta nävar, och önskar samtidigt att jag kunde slå hårdare. 

05:15:40: Är det dags att gå upp nu Mamma? Säger en klarvaken fyraåring. 

Nåväl.. Varför inte? 


(Ska tilläggas att detta är en "vanlig" natt, då inget oförutsägbart händer. Som tex: Magsjuka, mardrömmar, kissolycka, växtvärk mm.)

Så.. får jag ett första bud?

onsdag 6 februari 2013

Lite då och då

En loppis-trip har det blivit, och en rund spegel för 10 hela kronor fick följa med hem.

Även vasen är ett gammalt loppis fynd.

Uppdateringen på den här bloggen är inte den bästa just nu. 
Orken har fortfarande inte hittat tillbaka, och magkatarren vägrar gå över. Trots ett ihärdigt omeprazol knaprande. 

18 veckor kvar. Heja mig. 
Sen hoppas jag att jag återgår till mig själv. 

Den lilla ork jag haft på slutet, har spenderats på luncher och middagar med fina vänner. Inte på loppisar alltså. 

Men det ska det bli ändring på, nu när jag har ett pojkrum att inreda. 
Japp. Det blir en pojke. En livlig liten pojke, av sparkarna att döma! :)

Annars så spenderar jag dagarna i soffan. Min bästa vän. 
Sover till och från, och drömmer helt galna saker.

Funderar, tänker och drömmer mig bort. 

Får en chock när lillebror får körkort. Vad hände där liksom? Han skulle fylla tolv när jag och Simon träffades, och nu har han körkort. 

Jag kan inte förstå. 
Arton år. 

Jag minns när jag var arton och stod och dansade tryckare till Kelly family på den enda puben i stan med artonårs gräns. 

Känns som igår. 

Skrämmande vad tiden går fort. 
Lustigt hur allt blev. Händer allt av en mening? Tror ni det?
Eller är det en slump att det blir som det blir? 

Vad hade hänt om man inte var där, just då? Inte träffade den där personen?
Inte svarade på det där samtalet, eller sa något annat än vad man sa. 
Vad hade hänt då?    

Nej, ni märker ju. På tok för mycket fritid.